slowtard

Vi spelar teater i timmar och tar hand om varandra, sedan åker vi hem och däckar i soffan. Det har gått både bra och dåligt Ibland glömmer jag bort det viktigaste av allt, att jag älskar att spela teater. Det är viktigt att tänka att man har kul! resultatet blir bättre med den inställningen även om man missar en replik.

Vi har spelat en version av Roald Dahls James och jättepersikan, för lågstadieklasser från hagaskolan, stöcke, västangård och så vidare. Barnen är den svåraste publiken, men kanske den mest givande och intressanta även.
De sitter och tittar, ifrågasätter och skrattar.
Jag spelar två roller, Elaka faster Sylt och en tusenfoting. Jag har fått lite olika respons på båda rollerna.
En gång var Faster Sylt igång med att vara elak mot James och kallade honom dumma namn, då var det en pojke som satt ganska långt fram i publiken som bestämt sa: Håll Klaffen dumma du....!
Jag blev helt ställd.
"TUSENFOTINGEN ÄGER!!!" var det en kille som skrek när han var på väg ut efter föreställningen i förrgår. coolt!! tänkte jag och fick en boost av självförtroende!

Man blir helt utmattad av detta också, jag orkar knappt tänka på något som är socialt eller svara på sms. Men det är så jävla värt det, liksom en final, sista gången jag gör detta med den här teatergruppen efter att ha gått tillsammans med dom i 9 år. Alla är underbara och teater är den bästa fritidsaktiviteten jag någonsin gjort och jag har lärt mig så jävla mycket om mig själv. Detta kommer jag vara stolt över hela livet.


<3


KRAM x 1000 för att vara exakt.